När jag studerade de inledande kapitlen i Stora Boken, så insåg jag att alkoholen faktiskt inte hade varit mitt
problem. Den hade varit min lösning och mitt drickande ett symptom på något
helt annat. Jag förstod plötsligt vad det innebär att lida av sjukdomen
alkoholism. Jag kunde inte – och skulle aldrig kunna – dricka med kontroll
(fysiska delen), men jag kunde heller inte låta bli att dricka (mentala
besattheten). När jag förstod sammanhangen, så insåg jag att jag var
försvarslös mot det första glaset.

Just det. Det första glaset. Jag hade tidigare i AA hört – och själv
talat om – att vi alkoholister har ett VAL. Vi kan välja att inte
dricka just idag. Vi kan välja att gå på ett AA-möte istället för på
krogen eller till Systemet. Det är inte sant. Det är en livsfarlig illusion,
för PLÖTSLIGT kommer jag att vara full igen. Ordet "plötsligt"
innebär att jag inte kan förutse det. Allt snack om "planerade"
återfall stämmer helt enkelt inte när det, som i mitt fall, handlar om en
verklig alkoholist som har lovat både sig själv och andra att sluta dricka.

En alkoholist kan inte välja att låta bli att dricka.

En verklig alkoholist har förlorat sin valfrihet när det gäller alkohol och är
därmed försvarslös mot det första glaset. Det enda en verklig alkoholist
har att välja mellan, är att dö av alkoholism eller börja leva efter andliga
principer.

Så enkelt är det. Och tvärtemot vad många påstår inom AA, så ska du inte börja
med att försöka skapa dig en uppfattning om Gud (om du inte redan har en
sådan). Det är dömt att misslyckas. Om du är ateist eller agnostiker, så kan du
omöjligt tänka dig till en andlig upplevelse. Det är omöjligt för en
verklig alkoholist att "vänta in" den livsavgörande andligheten. Om
du är en verklig alkoholist, så har du inte råd att vänta på att
"plötsligt" ska inträffa. Det är först när du handlar, som du får
resultat.

Skaffa dig en sponsor som själv har haft ett andligt uppvaknande genom AA:s
tolv steg. En sådan sponsor utgår ifrån sina efarenheter, inte sina åsikter.
Sedan är det bara att göra sådant som du kanske inte ens tror på, för att få
resultat som knappast någon kan förklara.

AA fungerar inte utan Gud. Men tack vare AA:s tolv steg, så får även vi inbitna
agnostiker en tydlig bruksanvisning om hur vi skall söka. För det var först när
vi sökte Honom, som Han visade sig för oss.

Gud finns inom varje människa och han lämnar ALDRIG dig

det är DU som väljer att lämna honom. 

432 sidor Stora Boken. För dig som är ny, så kan blotta
omfånget avskräcka. Hur ska du orka ta dig igenom det här? Ta det lugnt.
Du behöver bara de 122 första sidorna, det är dessa 
   
som är
markerade med grönt på bilden.
De innehåller allt du behöver veta om alkoholism och hur de ska bära dig åt för
att tillfriskna enligt AA:s program. De gula sidorna
innehåller kapitlen "Till våra fruar", "Familjen efteråt",
"Till arbetsgivare" och "En vision för dig". Nödvändiga att
gå igenom, men kanske inte under de första veckorna. I mina gula sidor ingår
också tre personliga berättelser: "Doktor Bobs mardröm" av Doktor
Bob (grundare tillsammans med Bill W), "AA-medlem nummer tre" av Bill
D (som på sjukhuset fick besök av Bill & Bob) samt "Kvinnor lider
också" av Marty M (en av de första kvinnorna i AA). De gröna och
gula sidorna blir sammanlagt 207 sidor. Resterade 225 sidor, då? Två av
dessa hör till den gröna delen - ett
mycket viktigt appendix angående andlig upplevelse. Åtta av dem hör till
den gula delen - det
är sidor med bland annat AA:s traditioner.

Resten av den mörka delen bör
du helst undvika tills du har funnit en stabil nykterhet genom den gröna delen. Annars kan du råka riktigt illa ut. Den mörka delen
innehåller nämligen lite nyare personliga berättelser, de flesta av dem helt
utan förankring i AA:s program. De är mestadels skrivna av människor som inte
tycks behöva AA:s tolv steg för att hålla sig nyktra. Om de nu inte behöver
Stora Boken, så kan man ju undra varför deras historier sprids via just Stora
Boken?

Hög tid att tänka grönt -
åtminstone när det gäller den stora boken!

Hur ska nykomlingen som är nyfiken
på AA veta om AA är rätt för just honom eller henne? Av någon anledning, så
brukar nykomlingar i AA hälsas välkomna genom att...

1. 1.      De nuvarande medlemmarna berättar om hur de brukade supa och sedan
   kom till AA.
2. 2.     Nykomlingen får generöst med tid för att fritt tala ut om sig
   själv.

        Varför inte istället dunka  Stora Boken
 i bordet och läsa – och dela om – vad AA:s program säger om AA och steg
1, så att nykomlingen snabbt kan avgöra om han eller hon har hamnat rätt eller
inte?

Stora Boken
Förord, sid 15:

Vi inom Anonyma Alkoholister är mer
än hundra män och kvinnor som har tillfrisknat från ett till synes hopplöst
själsligt och kroppsligt tillstånd. Huvudsyftet med denna bok är att visa andra
alkoholister exakt hur vi har tillfrisknat.

Läkarens åsikt, sid 25:

Den läkare som på vår begäran skrev
detta intyg har varit vänlig nog att vidareutveckla sina tankar i ett längre
uttalande, som återges här nedan. I detta bekräftar han vad vi som har utstått
den tortyr alkoholism innebär måste tro, nämligen att alkoholistens kropp är
lika onormal som hans sinne. Det räckte inte för oss att man förklarade att vi
inte kunde kontrollera vårt drickande på grund av att vi var missanpassade i
livet, att vi ägnade oss åt verklighetsflykt eller var direkt mentalt störda.
.../... Som vi ser det är varje beskrivning av en alkoholist ofullständig om
denna fysiska faktor utelämnas.

Det finns en lösning, sid 48-49 om
skillnaderna mellan måttlighetsdrickaren, storkonsumenten och den verklige
alkoholisten.

Det finns en lösning, sid 51:

Faktum är
att de flesta alkoholister, av ännu okända skäl, har förlorat sin valfrihet när
det gäller alkohol. Vår så kallade viljestyrka är praktiskt taget obefintlig.
Vi är, vid vissa tidpunkter, oförmögna att med tillfräcklig kraft
medvetenadegöra för oss själva minnet av det lidande och den förödmjukelse som
vi upplevde så sent som för en vecka eller en månad sedan. Vi är försvarslösa
mot det första glaset.

+ Mer om
alkoholism, sid 57-58.

Vid det här laget, så börjar nykomlingen förstå
vad AA handlar om. Sponsorn som erbjuds när mötet är slut, kan förklara resten.

Lycka till.

"En AA-grupp, som sådan, kan
inte ta sig an alla problem hos medlemmen, än mindre resten av världens
bekymmer. Nykterhet – frihet från alkohol – genom att lära ut och
praktisera de Tolv Stegen är det enda syftet med en AA-grupp. Gång på gång
har grupper försökt sig på andra aktiviteter och de har alltid misslyckats. Det
har också visat sig att det inte finns något sätt att göra en AA-medlem av en
icke-alkoholist. Vi måste begränsa vårt medlemskap till alkoholister och vi måste
begränsa våra AA-grupper till ett enda syfte. Om vi inte håller oss till
dessa principer kommer vi med största sannolikhet falla samman. Om vi faller
samman kan vi inte hjälpa någon."



Så skrev Bill
Wilson, en av AA:s grundare, i broschyren "Andra problem än alkohol" utgiven 1958. Det enda
syftet med en AA-grupp är alltså att lära ut och praktisera AA:s tolv steg till
alkoholister.



När texten
skrevs, så handlade den i första hand om att AA inte hade några möjligheter att
ta emot narkomaner som medlemmar. Men nuförtiden finns det som bekant
tolvstegsgemenskaper för såväl narkotikaberoende som för allehanda andra
problem än alkohol, så allt borde vara frid och fröjd i AA-land.
  

Men någonstans under AA:s explosiva expansion under 1980-talet, så
gick det lite snett. Visserligen hade de då färska AA-grupperna sällan några
problem med att hänvisa narkomaner till rätt gemenskap, utan problemet var att
vem som helst som drack för mycket alkohol blev kvalificerade för medlemskap i
AA. Att dricka för mycket alkohol har aldrig varit  samma sak som att vara
sjuk i sjukdomen alkoholism, men AA svämmades över av medlemmar som kunde bryta
sina dåliga dryckesvanor genom att gå på AA-möten och tala om ditten och datten
och bli delaktiga i AA-service mm. Problemet med det här ur AA:s perspektiv, är
att dessa välmenande och nyktra medlemmar aldrig någonsin behövt AA:s tolv steg
för att behålla sin nykterhet, eftesom de aldrig har varit sjuka i sjukdomen
alkoholism. Det enda kravet för medlemskap i AA de har känt till, är en ärlig
önskan att sluta dricka.


"Vi
måste begränsa vårt medlemskap till alkoholister och vi måste begränsa våra
AA-grupper till ett enda syfte."


Tänka sig. Två
"måsten" i en enda mening som förklarar en gemenskap som bland många
av sina egna medlemmar är känd för att inte ha några måsten alls.

I Anonyma
Alkoholisters definition av sjukdomen alkoholism, så förekommer ordet ”sug”.
Fast bara i sambandet ”sug efter mer alkohol”. Om du är alkoholist
och börjar dricka, så uppstår ett rent fysiskt begär efter mer alkohol. När
icke-alkoholister börjar få nog, så vill vi alkisar bara ha mer.

Denna egendomliga reaktion har ställt till det mer än en gång för alla oss som
lider av alkoholism. Vi blev inte bara fulla, utan råkade också bli det vid
absolut fel tillfällen. Vi hade inte för ett ögonblick tänkt vara dyngraka på
det där bröllopet, lika lite som vi hade tänkt vara askalas på den där
konferensen. Fast fulla blev vi, och många gånger blev vi fullast av alla.

Det okontrollerbara suger uppstår bara när du har börjat dricka. Det är alltså
inte sug som får dig att ta det första glaset efter en tids
nykterhet. När kroppen är fri från alkohol, så uppstår inget sug. Vad som får
dig som är alkoholist att ta det första glaset, är vad Anonyma Alkoholister
kallar en mental besatthet av alkohol. Du kan helt enkelt inte
tänka dig en tillvaro utan alkohol, hur vettigt det än låter och hur viktigt
det än är.

AA-möten gör dig inte fri från den mentala besattheten. Det märks om inte annat
om du lyssnar på vad som egentligen sägs under möten med så kallade ”fria delningar”
eller ”känslorundor”. Där finns nästan alltid någon stackare som efter en
längre tids nykterhet plötsligt drabbats av det där oförklarliga och
otäcka suget. Men istället för att gå till bolaget eller
baren, så valde denne alkis att istället gå raka vägen till ett AA-möte. Och på
mötet är alkisen efter sin sug-delning sååå tacksam för att AA fanns där just
för honom eller henne!

Det enda som suger i det här sammanhanget är AA-gruppen, som inte lyckats
förmedla vad den egna grundtexten lär om alkoholism.

AA:s tolv steg gör alkoholister fria från den mentala besattheten av alkohol.
Det är liksom själva poängen med det. Det är först när du blir fri från den
mentala besattheten, som du tillfrisknar från alkoholism och blir en fri
människa.

Det är stegen vi tar, inte mötena på vi går på, som gör oss fria – men
när hörde du detta på ett AA-möte senast?

AA:s grundtext heter Anonyma Akoholister, eller stora boken som vi säger inom AA. Det finns en
annan bok utgiven av Anonyma Alkoholister som heter Tolv steg & Tolv Traditioner, eller 12
& 12 som den kallas inom AA. 12 & 12 är betydligt tunnare än Stora
Boken. Det är därför lätt att tro att 12 & 12 är mer lättsmält och att den
därmed är lämplig som nybörjarlitteratur.

Det är emellertid ett felaktigt
antagande och dessvärre en utbredd missuppfattning. Den lilla boken Tolv steg
och tolv traditioner har ambitionen att "bredda och fördjupa", den förutsätter
att läsaren är bekant med innehållet i Stora Boken. 12 & 12 är en utmärkt
fördjupning kring AA:s tolv steg – för alkoholisten som redan har påbörjat sitt
tillfrisknande i AA:s program.

Det är med hjälp av boken som heter "Anonyma
Alkoholister" (Stora Boken) som du kan få en meningsfull start i Anonyma Alkoholister. Det är AA:s
grundtext och är den enda tydliga introduktionen och bruksanvisningen för
alkoholisten som behöver hjälp. Tolv steg och tolv traditioner är
avsedd att användas som kompletterande litteratur.

Det är i AA:s grundtext som AA förklarar sin definition av sjukdomen alkoholism
samt utförligt beskriver hur du ska bära dig åt för att tillfriskna. Den
informationen hittar du inte i någon annan AA-litteratur

ej heller i någon av behandlingsindustrins Kalle-Anka litteratur.

Lycka till med stegarbete och ev. fördjupning!

Du är på ditt livs första AA-möte. Du undrar förstås hur AA
fungerar och blir lättad när mötesledaren läser en text som heter just
"Hur det fungerar".

Du lyssnar. Texten säger att du ska vara villig att göra allt
och att vara oförskräckt och grundlig redan från början. Det talas om att
fullständigt överge dina gamla föreställningar och det talas om Gud.

Allting låter lite knepigt, men det låter ju ändå som om AA har en
lösning.
 

Mötet börjar på allvar. Gruppens medlemmar skall dela med sig av
sina erfarenheter. Du väntar spänt på att får höra de burit sig åt för att
genomföra de tolv stegen som möesledaren just läste. Eller åtminstone få höra
att de där stegen fungerar i praktiken; att gruppens medlemmar kan intyga att
de inte längre anfäktas av samma dystra tankar på att dricka som du. Du har
fått höra hur det fungerar, nu vill du höra att det fungerar.

Men, nej.

Istället får du höra hur de andra medlemmarna brukade dricka innan
de kom till AA och om hur det gick till när de tog sig till första AA-möte.
Många av dem rekommenderar att du ska göra som de har gjort - gå på så många
AA-möten som möjligt och hålla dig nykter en dag i taget. Du får också tipset
att läsa AA-litteratur, men blir samtidigt varnad för Stora Boken. Den är
alltför svår för dig som är ny. Köp ett ex av Leva Nykter istället.

Efter mötet tar du mod till dig och frågar en medlem som under sin
delning sagt att han varit nykter i 21 år - hur har han burit sig åt för att
inte börja dricka igen?

Han svarar att han har gått på möten, att han kokat kaffe åt de
andra medlemmarna och arbetar flitigt i en informationskommitté.

Du frågar om de tolv stegen.

Du får svaret att det gäller att ta det lugnt en dag i taget tills
du känner dig mogen för att ta itu med stegen.

Fint, tänker du, köper ett ex av Leva Nykter och fortsätter att gå
på gruppens AA-möten.

Tiden går. Nu är det du som är mötesledare och som läser "Hur
det fungerar" för nykomlingen och rekommenderar denne att ta det lugnt, gå
på möten, göra service och läsa Leva Nykter.

Du är (fortfarande) nykter, men det enda som har hänt, är att du
går på möten istället för att dricka.

Dina AA-möten och AA-gruppen och AA-service har blivit ett
surrogat till alkoholen; AA fungerar som din napp för att hålla törsten och det
dåliga humör borta.

Och det är så här du tror att det skall vara, eftersom det var
detta som andra förde vidare till dig.

När ska någon våga säga till dig och dina kamrater i gruppen att
det är dags att kasta nappen och växa upp?

Det är inte mötena som håller dig nykter

det är  stegarbetet å får du inte lära dig hur du ska gå till väga med det hos hos just den AA-gruppen

så stick snabbt därifrån innan du super ihjäl dig.

Nej. Jag har tillfrisknat från min
sjukdom. AA:s program säger heller inte att jag måste gå på AA-möten för att
påminna mig om hur sjuk jag en gång har varit. Jag bör gå på AA-möten för att
hjälpa andra alkoholister att finna samma lösning som jag själv har funnit. Jag
bör göra vad jag kan för att gruppen och AA ska finnas där för nykomlingen.

Inte för mig.

Att presentera sig med "jag heter X och jag är en
tillfrisknad alkoholist" är avsett som just en presentation. Jag behöver
inte sitta och rabbla att jag är alkoholist så fort jag öppnar munnen på ett
AA-möte. Detta är en märklig sed som bitit sig fast i AA-land. Sannolikt har
den uppstått genom att icke-tillfrisknade alkoholister har känt det nödvändigt
att påminna sig själva om att det är alkoholister. För det är väl ingen annan
på mötet som tvivlar på att en AA-medlem är alkoholist?

eller?