"AA behöver inga
behandlingshem, men behandlingshemmen behöver AA"

Citatet är hämtat från Birgitta Crafoords självbiografi
"Alkoholist med rätt att leva". Birgitta "Gittan" Craaford
grundade 1987 behandlingshemmet Nämndemansgården i skånska Blentarp.
Nämmndemansgården är ett av de behandlingsföretag som haft en avgörande inverkan
på den svenska AA-rörelsen. Men den här sorgliga historien tar inte sin början
där, utan två år tidigare på Noors Slott utanför Uppsala...

Vår svenska AA-rörelse hade inte blivit vad den är utan de kommersiella
behandlingshemmen. Och utan en alkoholist vid namn Hans Lundberg, så
hade de kommersiella behandlingshemmen i Sverige sannolikt inte blivit vad de
blev.

Reklammannen Lundberg genomgår 1981 en behandling för sin alkoholism i USA
enligt den så kallade Minnesotamodellen. 1985 startar han Sveriges
första kommersiella behandlingshem enligt denna modell. Detta sker på Noors
Slott utanför Uppsala. Till sin hjälp har Lundberg det privata
vårdföretaget Praktikertjänst. Behandlingen av alkoholister på slottet
blir en succé. Fler privata behandlingshem följer efter i rasande takt. För
första gången blir behandling av alkoholister Big Business i Sverige.
Det råder rena behandlingshems-boomen.

Grunden för Minnesotamodellen utgörs av AA:s tolv steg.
Minnesotamodellen kallas ibland rätt och slätt för tolvstegsbehandling.
Idén är att patienten under behandlingen introduceras i AA:s program för att
efter utskrivningen fortsätta i en AA-grupp. Vill man med trovärdighet sälja
behandling enligt Minnesotamodellen, så krävs det alltså AA-grupper som kan ta
emot de nybehandlade alkoholisterna. Annars faller hela affärsidén platt till
marken.

Minnesotamodellen får fart på AA

Några år före Minnesotamodellens intåg i Sverige, så finns det endast 15
(femton) svensktalande AA-grupper i hela vårt avlånga land. Så hur
skall alla kunder hos Noors Slott och andra nyetablerade behandlingshem kunna
fortsätta i AA? Så här beskriver Hans Lundberg i sin bok ”Tolv steg
tillbaka till livet” (Lundberg/Lehmann, Gothia Förlag, 2005) hur
bristen på AA-grupper får en snabb, och för behandlingshemmen nödvändig,
lösning (s 97):

 
"I mitten av åttiotalet introducerades Minnesotamodellen i
Sverige, en behandlingsmetod som är baserad på AA:s tolv steg. Det innebar
något av en revolution för AA-rörelsen som växte explosionsartat. Patienterna
fick under behandlingen insikt i tolvstegsprogrammet, de bussades till AA-möten
och uppmanades att fortsätta i AA efter behandlingen. Det var ju gott och väl
för patienter som kom från orter där det fanns en AA-grupp, men de flesta hade inte
tillgång till AA på hemorten.

Många åkte hem och startade en AA-grupp. Ibland åkte personal från
behandlingsenheten med och hjälpte till. Det var inte ovanligt att AA-människor
från någon närliggande stad körde flera mil för att delta i mötena och ge stadga
åt en nystartad grupp tills den stod på egna ben. Det växte upp ett nätverk
från Kiruna i norr till Ystad i söder. 1989 fanns 260 svensktalande AA-grupper
i Sverige, år 2004 fanns närmare 450."

En förkrossande majoritet – mellan 90 och 95 procent – av dagens
cirka 425 svenska AA-grupper har enligt ovanstående grundats av män och kvinnor
som just blivit utskrivna från en behandling enligt Minnesotamodellen.Vissa av
dem får hjälp av anställda på hemmet för att komma igång med verksamheten.
Andra får assistans av ”AA-människor”. Vad det nu kan vara.

AA enligt Minnesota

De personer som under den här eran bygger den svenska AA-rörelsen, har enligt
Lundberg fått insikt i AA:s program. I praktiken innebär denna insikt att de
under sin behandling har medgivit att de är alkoholister samt skrivit ett
fjärde steg, som ibland redovisats i gruppterapin. Huruvida behandlingshemmen
ger dem någon insikt i AA:s traditioner, framgår inte av det material jag har
studerat.

AA-grupperna som bildas under de här åren bildas alltså av personer som aldrig
har varit i kontakt med AA förrän de genomgår behandling enligt
Minnesotamodellen. Den bild av AA de får, är Minnesotarörelsens bild av AA. Och
den har inte mycket gemensamt med det AA som beskrivs i vår egen grundtext Stora Boken.

 Det är ett helt annat AA.

Gå på möten – prata ut – må bra!

Så här beskriver ”Tolv steg tillbaka till livet” vad en AA-grupp gör och vad en
sponsor är för något (s 96):

"Vad gör man då i gruppen?

Man lyssnar på andra och delar med sig av sina erfarenheter. Man tar in den
samlade styrka som finns i gruppen och gör den till sin egen. Pratar ut om det
som ligger och trycker och lär sig att bli lyhörd för det som fungerar.

Nykomlingen uppmanas att skaffa sig en sponsor eller kontaktman. Det är
någon som varit med länge i programmet och som han har förtroende för. En
sponsor är en person som nykomlingen kan ringa när som helst (när han är
nykter) för att få råd och stöd."

Själva idén bakom tolvstegsprogrammet, som Minnesotamodellen
alltså påstås bygga på, beskrivs i boken så här (s 95):

"Programmet är inget mål sig, det är en resa mot en bättre
självkännedom och bättre relationer. Och var och en kan företa den resan i sin
egen hastighet, där finns inget tvång, inget måste. Den alkoholist som mår
dåligt har nära till flaskan. Programmet är en reling att hålla sig i på vägen
mot en bättre livskvalitet och en bra livskvalitet är en grundförutsättning för
att må bra. Det är det handlar om. Att må bra."

Programmet är inget mål i sig??? En reling att hålla sig i? Målet med
AA:s program är enligt AA:s grundtext en andlig upplevelse. Vägen dit beskrivs
i samma grundtext som ett energiskt handlingsprogram.

Men i Minnesotatappning blir AA:s budskap istället: ”Gå på möten - prata ut -
må bra!” För om du inte mår bra, så har du nära till flaskan. (Samma förrädiska
resonemang som "Leva Nykter" bygger på!) Och om du, trots att du på
AA-möten har pratat ut ordentligt om dig själv och lyssnat på andra som har
pratat ut om sig, börjar må sämre – ring din sponsor för råd och stöd. Men gör
det innan du blir full! För då vill inte längre någon – inte ens din sponsor –
lyssna på dig…

Självklart måste det bland alla AA-grupper som växer upp under den här
perioden också finnas medlemmar med en mer seriös syn på AA och dess främsta
syfte; alkoholister som inser skillnaden mellan Minnesotabehandling och AA och
som tar sig tid att studera AA:s grundtext och sätter sig in i hur steg och
traditioner fungerar. Men de tycks endast utgöra en minoritet av
”AA-nybyggarna” i Sverige, ett förhållande som kommer att sätta sina tydliga
spår.

Märks Minnesota i din AA-grupp?

Minnesotarörelsens idéer om AA är tydligt närvarande inom dagens svenska AA.
Begrepp som "känslorunda" och "måenderunda" samt
terapimässiga temamöten kring till exempel skuld och skam är okända begrepp
inom Anonyma Alkoholister före 1985.

AA-grupperna talar sedan mitten av 1980-talet knappt längre om den lösning AA
har att erbjuda. Istället har de egenskaper som vårt program beskriver som
roten till våra problem – själviskhet och själventrering –
tillåtits ta över och fått fritt spelrum under mötena. För vad kan vara mer
själviskt och självupptaget än att tvinga andra sitta och lyssna på vad som för
stunden råkar trycka just mig? När ”andra” i det här sammanhanget även
inkluderar den lidande alkoholist som i desperation tagit sig till AA för att
likt en drunknande söka hjälp, så framstår detta Minnesota-influerade koncept
för AA som rent groteskt och mycket, mycket tragiskt. För vad har en AA-grupp
byggd på denna grund att erbjuda? En plats där jag får prata ut om att jag
håller på att drunkna, men där ingen ens vet var livbojen finns?

Minnesotamodellens inflytande över dagens AA, märks också på det moderna
gruppsamvetets inställning till Anonyma Alkoholisters grundtext Stora Boken.
Dess enda värde tycks vara som historisk kuriosa. Ingen tycks förstå bokens
syfte, men alla gör mycket snabbt klart för nykomlingarna att den inte behövs.
Att Stora Boken innehåller en detaljerad beskrivning av AA:s lösning på
alkoholproblemet, har gått gruppens medlemmar helt förbi. Och det är ingen
slump.

Hur det gick till?

Minnesotarörelsen börjar tidigt arbeta med PR och marknadsföring för att få ut
sitt budskap. Det bildas stiftelser och föreningar, vars enda syfte är att
informera om Minnesotamodellen och vars enda medlemmar är de företag som livnär
sig på denna typ av behandlingshem. Det är en effektiv maskin för PR och
marknadsföring som byggs upp. Och den ger snabbt reslutat. TV och tidningar
börjar från och med 1985 att fyllas av reportage om alkoholism – och om den
revolutionerande Minnesotamodellen. Kändisar börjar träda fram och berätta att
de är alkoholister och hur Minnesotabehandlingen och AA-möten har förändrat
deras liv.

Och "plötsligt" ges det ut mängder av fackböcker om alkoholism och
hur den kan behandlas enligt Minnesotamodellen. En av dessa är "Alkoholism
– en behandlingsbar familjesjukdom". Hans Lundberg är dess
huvudförfattare. ("Tolv steg tillbaka till livet" ges ut 20 år senare
som en uppdaterad version av boken från 1980-talet.) Marknadsföringen av
Minnesotamodellen är mycket framgångsrik. Begreppet "tolvstegsbehandlng"
etableras på rekordtid och nämns var och varannan gång då alkoholism
diskuteras. Även AA börjar uppmärksammas i medierna. AA beskrivs som en
gemenskap av alkoholister som en dag i taget lyckas hålla sig nyktra genom att
under anonyma möten prata med varandra.

Nyktra
alkoholister!

Ett annat begrepp som Minnesotarörelsen lyckas lansera genom PR-insatser, är "nykter
alkoholist". Lundberg konstaterar i förordet till i "Tolv
steg tillbaka till livet":

"Tusentals och åter tusentals alkoholister har gått igenom
den tolvstegsbaserade Minnesotamodellen för att sedan gå vidare i AA:s
livslånga program för tillfrisknande. De kallar sig nyktra alkoholister, ett
begrepp som inte fanns i Sverige innan Minnesotamodellen introducerades."

I USA gjordes samma PR-trick under
1970-talet. Då såg man till att AA-programmets "recovered
alcoholic" (tillfrisknad alkoholist) blev "recovering
alcoholic" (tillfrisknande alkoholist) i Minnesotamodellens tappning.

Det enda som mig veterligt krävs för att bli en nykter alkoholist, är att låta
bli att dricka. Det har ingenting med AA:s program att göra. AA:s program är
ett handlingsprogram vars resultat är att alkoholisten tillfrisknar. Det
betyder att alkoholisten befrias från sitt alkoholproblem och inte längre
plågas av tankar på alkohol. Inte ens tankar på att inte dricka.

Varför all denna PR och påverkan?

Det har aldrig legat i Minnesotarörelsens intresse att upplysa någon om vad
AA:s program egentligen går ut på. Det är förståeligt. Det skulle inte vara bra
för affärerna. De som betalar för behandlingarna, främst företagsledningar och
socialnämnder, kan mycket väl tänka sig att betala för att en alkoholist får
professionell hjälp och genom terapi skaffar sig sjukdomsinsikt och
självkännedom. Men de lär inte vara särskilt benägna att lätta på plånboken för
att någon som super skall skaffa sig ett andligt uppvaknande. Och om suputen
därtill kan söka Gud alldeles gratis i AA – varför då betala runt 2000 kronor
per dygn för en plats på ett behandlingshem?

Det är alltså fullt förståeligt att Minnesotarörelsen förklarar den
grundläggande idén bakom behandlingsmetoden – AA:s tolv steg – på ett ytligt
och lite lagom luddigt sätt. Men istället för att nöja sig med att tala tyst om
målet med AA:s program, så väljer Minnesotarörelsen att medvetet sprida en
felaktig bild av AA – en bild som gynnar affärerna. Det är denna bild som målas
upp i marknadsföring och i "information" till medierna. Det är denna
bild patienterna får, och som de tar med sig till sina AA-grupper.

 
Att för en sekund inbilla sig att de hundratals AA-grupper som
växer upp i Sverige under slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet
startas för att sprida AA:s budskap, är därför naivt. De har grundats för att
behandlingshemmens patienter skall ha någonstans att ta vägen för att fortsätta
sitt livslånga tillfrisknande enligt Minneostamodellen.

Att svenska AA utvecklas som det gör, beror inte på olyckliga
missuppfattningar eller feltolkningar. Det är en medveten strategi från
Minnesotamodellens förespråkare.

Inom de egna leden hyllas genomförandet av denna strategi med
hedersbetygelser – och ibland även med liten check, som på bilden där Hans
Lundberg 2004 tacksamt tar emot Stiftelsen Bråvikens hedersstipendium
för det "banbrytande, entusiastiska och osjälviska arbete han gjort för
Minnesotamodellens införande och utveckling i Sverige".

Om bakfoten – fast med stor trovärdighet

Boken ”Tolv steg tillbaka till livet” är utgiven som en fackbok om alkoholism.
Enligt omslaget är författaren Hans Lundberg ”en auktoritet på detta område”.
Det rör sig alltså om en publikation som har viss tyngd när den beskriver AA
och de tolv stegen. Vad som presenteras om alkoholism och AA i ”Tolv steg
tillbaka till livet”, presenteras som korrekta fakta med hög trovärdighet. Som sanning.

Enligt denna sanning, så är den starkare kraft – Gud sådan vi uppfattar
honom – som AA:s program ideligen talar om inte alls ett andligt fenomen,
utan en omskrivning av "AA-grupp". Det är till AA-gruppen som vi bör
lämna över vår vilja. Det är AA-gruppen som kan ge oss allt det som ingen
mänsklig kraft kan ge oss.

AA handlar i "Tolv steg tillbaka till livet" inte om att söka Gud. AA
handlar om att finna sig själv i sällskap med andra alkoholister. Boken betonar
om och om igen alkoholistens skriande behov av självinsikt och självkännedom
samt att detta fås genom att gå på AA-möten. Att Anonyma Alkoholisters
grundtext påstår raka motsatsen bekymrar inte Minnesotamodellens anhängare.
Sidan 65 i Stora Boken måste ha gått dem helt förbi:

"Men den verklige eller blivande alkoholisten kommer nästan
utan undantag att bli absolut oförmögen att sluta dricka med hjälp av sin
självkännedom. Detta är något som vi vill understryka om och om igen för att
det verkligen skall gå hem hos de av våra läsare som är alkoholister."

Crafoord kommer med samma
"budskap"

Hans Lundberg ligger naturligtvis inte ensam bakom Minnesotamodellens
inflytande över vår rörelse. Han är i gott sällskap. En annan av den svenska
Minnesotarörelsens frontfigurer är Birgitta Crafoord (1936 – 1999).
Hon grundar 1987 behandlingshemmet Nämndemansgården i skånska
Blentarp.

I sin självbiografi ”Alkoholist med rätt att leva”
(Crafoord/Elmér, Trevi Förlag 1994) berättar hon om sin alkoholism, sin tid på
Minnesotabehandling i USA och om grundandet av Nämndemansgården. Samt
informerar om Anonyma Alkoholister. Birgitta Crafoord är i sin bok tydlig
angående behandlingshemmens beroende av AA (se rubriken). Men det finns ett
viktig ”men” att skjuta in här – Crafoord ger ut sin bok 1994. Då har de
Minnesotabehandlade alkoholisterna hunnit starta cirka 450 AA-grupper runtom i
landet. Det är Minnesotarörelsens "egna" AA hon så ödmjukt
refererar till.

Crafoord levererar samma, sorgligt förenklade och förvrängda, bild av AA och
vår historia som Lundberg: AA grundas av två alkoholister som upptäcker att de
kan hålla sig nyktra genom att träffas och prata med varandra om sin alkoholism
och sina problem. När de upptäcker detta, så finner de att de kan hålla sig
ännu nyktrare om de sprider nyheten om sin upptäckt vidare till andra
alkoholister.

AA framställs i första hand som en förstående gemenskap där samtliga medlemmar
öppet och utan att bli avbrutna tillåts dela med sig av sina allra djupaste
känslor och sina allra tyngsta problem. Det betonas att ingen i AA har rätt att
ens uppmana någon annan medlem att göra varken det ena eller det andra. Allt
inom AA bygger på att lyssna på andras berättelser (om sig själva) och ta till
sig det man själv önskar.

Varken Crafoord eller Lundberg säger sig ha tillfrisknat från sin
alkoholism. De är ”nyktra alkoholister” som i AA deltar ett livslångt program
för tillfrisknande.

Ingen av dem talar om ett andligt uppvaknande, varken sina egna eller andras,
som en nödvändighet för att lösa sitt alkoholproblem. De nämner inte att det andliga
uppvaknandet är ett uttalat mål i AA:s tolv steg. De talar hellre om stegen som
”verktyg” att användas i vardagen och resonerar diffust kring andlighet som ett
medel för att alkoholisten ska må lite bättre. Och en alkoholist som mår bra,
vill ju inte dricka. Eller hur!

Finns verkligen inte Gud i Minnesota?

Både Crafoord och Lundberg har genomgående pinsamt svårt för det
här med AA och Gud. Lundberg har det avgjort svårast. Han drar sig inte för att
fara med osanning för att göra AA:s program mer lättsålt. Han förklarar i sin
fackbok ”Tolv steg tillbaka till livet” på sidan 81 att ordet ”Gud” råkar
finnas med i AA:s program därför att AA:s grundare var religiösa människor.
Detta är en ren lögn, vilket bland annat framgår av "Bills
Berättelse" i Stora Boken.

Men Stora boken tycks inte vara intressant som källmaterial för någon som
skriver om AA i en fackbok. Några rader senare förklaras i "Tolv steg
tillbaka till livet" att en alkoholist enligt AA mycket väl kan
tillgodogöra sig de tolv stegen genom att tro på ”ingenting alls”.

Gud är ingenting för Crafoord och Lundberg. Men de har en stark tilltro till
vinnare. Det är ett ord som förekommer ofta när de beskriver AA. I AA
finns vinnarna. För att bli en vinnare, så bör alkohoisten gå med i AA.

Själva blir Crafoord och Lundberg onekligen vinnare – stora vinnare. Men inte
genom eget medlemskap i AA, utan genom att behandla tusentals andra
alkoholister och sända ut dem till det ”nätverk från Kiruna i norr till Ystad i
söder” som de själva har hjälpt till att skapa. I detta nätverk kan sedan
alkoholisterna sålla sig till vinnarna och ägna resten av sina liv åt att finna
sig själva.

Upprörd? Ta det lugnt med steg elva!

Jag vill poängtera att jag inte har någonting som helst emot behandlingshem,
oavsett enligt vilken "modell" dessa bedrivs. Minnesotamodellen tycks
fungera för många med alkoholproblem, men det är inte samma sak som att den
fungerar för den verklige alkoholisten. Många verkliga alkoholister har
naturligtvis fått ovärderlig insikt om sitt sjukdomstillstånd via behandling
och kanske för första gången börjat se sanningen om sitt drickande. Men sedan?

Istället för att upplysa alkoholisten om vad AA:s tolv steg egentligen handlar
om, så väljer Minnesotarörelsen att i sin "tolvstegsbehandling" proppa
den nynyktre alkoholisten full med sina egna tolkningar och teorier som inte
har det minsta med AA:s budskap att göra. Syftet är uppenbart: Det är inte för
att hjälpa alkoholisten. Det är en affärsverksamhet.

Om du anser att jag drar fel slutsatser vad gäller Minnesotamodellens
inflytande över AA, så ber jag dig kommentera (du får gärna vara anonym) och
förklara vad det är som jag har missuppfattat eller misstolkat.

Jag har ansträngt mig att läsa till exempel "Tolv steg tillbaka till
livet" med ett öppet sinnelag och en tolerant inställning. Det hjälper
inte. Vad som sägs om AA:s tolv steg i denna fackbok blir inte mindre felaktigt
för den sakens skull. Det är fortfarande helt uppåt väggarna. Beskrivningen av
steg elva är ett talande exempel. På sidan 94 förklaras vad AA egentligen menar
med att fördjupa vår medvetna kontakt med Gud – sådan vi uppfattar honom:

"Elfte steget handlar om att ta det lugnt. Alkoholister som
nyktrat till och beslutar sig för att leva nyktert har en tendens att på
nolltid vilja ta igen alla förlorade år. De vill inte gärna inse att man inte
kan reparera skador från 10-15 års supande på ett par veckor. Det får dem att
rusa iväg ganska okontrollerat för att försöka hinna ikapp sina borttappade liv
och resultatet blir som regel bara ett återfall. Steg elva är till för att
alkoholisten ska stanna upp och sansa sig, slappna av och försöka nå kontakt
med sig själv och verkligen ta det lugnt."

Något mer sägs inte om steg elva i denna fackbok, författad av en
"auktoritet på området". Steg elva handlar alltså om att "få
kontakt med sig själv". Det ligger förstås i linje med Minnesotamodellens
program för självkännedom, men det har föga att göra med Anonyma Alkoholisters
program för tillfrisknande.

Arvtagaren tar över...

Hans Lundberg är idag 73 år gammal och har dragit ned på sina uppdrag inom
Minnesotarörelsen. Birgitta Crafoord avled 1999. Crafoords son, Thomas
Wiklund, driver verksamheten vidare. I en artikel i Sydsvenskan
30 mars 2006 uppmärksammas att Nämndemansgården köpt två av Alfagruppens
behandlingshem:

"Den offensiva strategin fortsätter med köp av Alfagruppens
behandlingsenheter Jälla i Uppsala och Ungdom i Tyresö.

– Det finns flera orsaker. För det första måste vi få tillräcklig storlek. Med
köpet ökar vi också vår marknadsplattform där uppe. Dessutom får vi tillgång
till kompetens på ungdomssidan som vi inte har idag, säger Nämndemansgårdens vd
Thomas Wiklund.

Affären med Alfagruppen gör att Nämndemansgården i ett slag fördubblar sin
verksamhet till en total omsättning på 65 miljoner kronor. Antalet anställda
ökas från 65 till 115.

Vad kalaset kostat vill Thomas Wiklund inte gå in på:

– Jag är nöjd med affären."

En annan som kan ha anledning att vara nöjd med affären, är – Hans
Lundberg. Alfagruppen är ett företag som uppstått ur Alfastiftelsen, en
stiftelse bildad för att driva det behandlingshem Hans Lundberg tillsammans med
Praktikertjänst startar på Noors Slott 1985.

...och historien upprepar sig?

När Nämndemansgården fyller 20 år, så summerar Wiklund i ett pressmeddelande 31 maj 2007
företagets utveckling så här:

"När mamma gick bort i december 1999 hade Nämndemansgården
utvecklats till ett framgångsrikt och kompetent behandlingsföretag med stor
utvecklingspotential. Genom en ökad patienttillströmning, 'kända' patienter som
Gudrun Schyman, och inte minst Gittans [Birgitta Crafoords] idoga arbete i
TV-sofforna, fick Nämndemansgården ett allt starkare varumärke."

I Aftonbladet 21 December 2007 finns en artikel med
rubriken: HÄR SLUTAR DE SUPA - Alkoholiserade kändisar väljer
Nämndemansgården. I artikeln framträder Gudrun Schyman, Göran
Stangertz och Christina Axen Olin för att intyga
Minnesotamodellens och tolvstegsprogrammets förträfflighet. Thomas Wiklund
beskriver i ovanstående pressmeddelande sina kända patienters medverkan i media
som "arbete". Detta arbete går enligt samma pressmeddelande ut på att
stärka företaget Nämndemansgårdens – och därmed Minnesotamodellens – varumärke.
Nämndemansgårdens "offensiva strategi" är i full gång och fungerar.
Thomas Wiklund lär ligga bra till för Stiftelsen Bråvikens hedersstipendium!

Är vi redo nästa gång?

Behandlingshemmen gick lite knackigt under senare delen av 1990-talet. 2008
stundade det enligt branschen ljusare tider. Sedan kom finanskrisen, men förr
eller senare lär det komma en ny "boom" i behandlingsindustrin, med
en tillhörande ström av nybehandlade patienter som söker sig till AA.

Den här gången behöver de inte starta egna AA-grupper. Vad
kommer de [som är alkoholister] att erbjudas i din AA-grupp? En livsavgörande
lösning på sitt alkoholproblem eller en livslång förlängning av sin
Minnesotabehandling med lagom lättsamma "Leva Nykter" som vägledande litteratur?

Kuriosa och källor: Minnesotarörelsen tycks ha en svaghet för stiftelser.
Det har genom åren florerat en mängd sådana som drivit behandlingshem medan
andra stiftelser har verkat för Minnesotamodellen i största allmänhet.
Stiftelser har sedan gjorts om till företag, som sedan ändrat namn. Vem som
äger vem eller kontrollerar vad är många gånger svårt att få riktigt grepp om.
Det finns också en förening – Föreningen för Minnesotamodellen i Sverige
(FFMS). Dess medlemmar utgörs av företag verksamma inom Minnesotabehandling.
Föreningens mål är att säkerställa kvaliteten hos de egna medlemmarnas företag,
om jag har förstått saken rätt. Grundare av föreningen var en man vid namn –
Hans Lundberg. Han var även dess ordförande under ett antal år. Idag är cirka
20 kommersiella behandlingshem medlemmar i FFMS.

En stiftelse som verkar för att sprida kunskap om Minnesotamodellen och ge ut
böcker om alkoholism och behandling, är SCAA. SCAA
är en förkortning av Swedish Council on Alcoholism and Addictions.
(Svenska rådet för alkohol- och beroendefrågor). Stiftelsen driver en webshop
där man kan köpa böcker som ”Ett dygn i taget”, ”Ta det lugnt”, och ”Dag för
dag”. Samt ”facklitteratur” som ”Tolv steg tillbaka till livet”. Det går också
att handla AA-medaljer och AA-smycken. SCAA säljer även cigarrettändare med
ingraverad Sinnesrobön.

Källor, förutom nämnda böcker: Nämndemansgården • Stiftelsen
Bråviken • Sydsvenskan • Aftonbladet • Anonyma Alkoholisters Handlingsplan fr 2003 (AA i
Sverige) • Stora Boken •

 

Sittac29

27 februari 2012 12:00

Tack för att det finns så många AA grupper nära mig annars hade jag förmodligen vart död...

 

Terriern

29 februari 2012 23:24

Sittac29 prova att göra alla steg o sen att leva i 10-11-12 så blir du av med din mentala besatthet!

 

Per

2 mars 2012 10:04

Blir så glad att nån törs börja prata sanningen om vad som hänt inom behandlingsindustrin de senaste 20 åren och vilka missförstånd och ihopblandningar det blivit mellan AA och behandlingshem.AA har inget med dessa hem att göra

 

Serenitynow

16 mars 2012 16:13

Eyeopener, som ger ett nytt perspektiv på min behandlingstid och första tid inom AA. Jag vårdar ömt terapeuternas arbetet med mig, även den kärlek och välvilja jag stötte på i AA när jag var färdig. Men jag är sedan 4-5 månader äntligen under vägledning av en sponsor som lär mig EXAKT vad det står i Stora boken och det är jag allra tacksammast för.

 

Bill.W

16 mars 2012 16:44

serenitynow
va kul å läsa ditt inlägg,"eyeopener" tackar ödmjukast
de är precis det som är meningen med denna blogg och du är en av anledningarna till att bloggen drivs vidare.
Lycka till med stegarbetet och vänta inte för länge
mvh Bill.W

 

Serenitynow

16 mars 2012 22:15

:) Min sponsor tillåter mig ej att vila på lagrarna, hur mycket mitt ego emellanåt än vill det. Fast i grunden förstår jag ju att villigheten ligger hos mig. Han puffar där det behöver puffas. Jag skrev nog fel tidsaspekt i min kommentar. 28 Dec skrev jag till honom och frågade. Vi avklarade Steg 1, 2 och 3 via mail och telefon. I början av Februari träffades vi en dag och gjorde 3 tillsammans och 4,5. Jag reste hem och gjorde som det stod i boken och ringde sent till min sponsor. Från den dagen gäller 3 o 7 morgon och kväll. Nu är jag i nionde och jag kanske får lov att börja 10 efter min nästa lyckade gottgörelse. Basic känns som cement som lovar att hålla livet ut. Tack

 

per

17 mars 2012 07:35

Till serenitynow.
På AA-gefle.se finns 2 svenska talar johan o david sätt dig med stora boken och lär helt suveränt det var via det som jag tillfriskna plus att jag satt i studie grupp och lyssna på dem.Lycka till per AA-Gefle

 

Peter.F

19 september 2012 01:21

Intressant inlägg, att jämföra eller beklaga sig över AA s utveckling i Svedala, detta kan då även läggas till som det står i ”AA:s historia i Sverige” AA:s utveckling genom Länkarna startad av en inspektör vid nykterhetsnämnden i Stockholm Axel Sällqvist den 30 januari 1945. Det som blir konstigt är att leta fel och hävda sin rätt, oavsett vilket, har människor slutat att dricka och gjort en förändring i sitt liv, kvalitén på livet kan se olika ut, kanske kan graden av andlighet vara av betydelse, men vem vill väl vinna i nykterhet. Det borde inte vara svårt att få reda på hur många Stora Boken som sålts sedan starten, att jämföras med ”Tolv steg tillbaka till livet”. De som köpt (eller att ha fått på behandlingen) Stora Boken kan förhoppningsvis läsa, även som nykomling. Mig veterligen skrevs ingen arbetsbeskrivning till SB, utan att den är utformad som en själv studiebok och detta ansåg Bill och Bob och de 40 första vara syftet att sprida budskapet vidare utan förvanskning, att det sedan dröjde till juni 1974 innan en svensk översättning kom berodde nog på att det fanns inte så många grupper i Sverige, den Norska SB hade använts ett par år. Så varje SB som finns ger ju den som läser den, lösningen på dennes problem, sedan om det är behandlings, eller från gatan inkommen AA:are så enligt fjärde traditionen är varje grupp självstyrande, tycker jag att det är för mycket behandlingssnack kan jag ta upp det på ett praktiskt möte, eller byta grupp, eller till och med starta en ny grupp. Så vad som är rätt eller fel spelar roll, eller som Bill W skrev i ”AA blir myndigt” Vi mindes de heta diskussionerna mellan svenskarna från Göteborg och Stockholm (maj 1950) huruvida AA skulle baseras på stockholmarnas ”Sju steg” eller Amerikas ”Tolv Steg”. De återupprepade de erfarenheter vi gjorde i Amerika femton, tio och fem år tidigare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I nästan varje AA lokal i vårat avlånga land sitter deviserna på väggarna, de säger "Det viktigaste först", "Lev och låt leva",  och   "Ta det lugnt". I Stora Boken på sidan 150 alltså i avsnittet "Till familjen efteråt" (och som skall l...

Jag har hört många säga: -ja d där 12 stegprogrammet har jagprövat jag har gjort AA:s 4:e steg men de där funkade inte på mig.  Så har personen visat en lunta på många sidoribland flera hundra. Men jag kan inte hitta detta i AA:s  bok Anonyma Alkohol...

Sitter åter igen och bläddrar i AA:s broschyr ”En nykomling frågar” där står så här på sida 4.   Vad är Anonyma Alkoholister? ”Vi är en gemenskap av män och kvinnor, som förlorat förmågan att kontrollera vårt drickande och...

Vilka råd ger du en ny medlem ? Enligt erfarenheten i AA tillfrisknar de människor som: a) låter bli det första glaset b) går regelbundet på AA-möten c) söker sig till de människor i AA som hållit sig nyktra en längre tid d) försöker praktisera AA:s ...

När Lars Wannberg är 44 år gammal så är han till synes hopplöst alkoholiserad. Hans sjukdom har kostathonom det mesta; han är hemlös och alkoholen har förstört hans lever. En läkareger honom högst två år att leva.   Lars har försökt slutadricka å...