Du är på ditt livs första AA-möte. Du undrar förstås hur AA
fungerar och blir lättad när mötesledaren läser en text som heter just
"Hur det fungerar".

Du lyssnar. Texten säger att du ska vara villig att göra allt
och att vara oförskräckt och grundlig redan från början. Det talas om att
fullständigt överge dina gamla föreställningar och det talas om Gud.

Allting låter lite knepigt, men det låter ju ändå som om AA har en
lösning.
 

Mötet börjar på allvar. Gruppens medlemmar skall dela med sig av
sina erfarenheter. Du väntar spänt på att får höra de burit sig åt för att
genomföra de tolv stegen som möesledaren just läste. Eller åtminstone få höra
att de där stegen fungerar i praktiken; att gruppens medlemmar kan intyga att
de inte längre anfäktas av samma dystra tankar på att dricka som du. Du har
fått höra hur det fungerar, nu vill du höra att det fungerar.

Men, nej.

Istället får du höra hur de andra medlemmarna brukade dricka innan
de kom till AA och om hur det gick till när de tog sig till första AA-möte.
Många av dem rekommenderar att du ska göra som de har gjort - gå på så många
AA-möten som möjligt och hålla dig nykter en dag i taget. Du får också tipset
att läsa AA-litteratur, men blir samtidigt varnad för Stora Boken. Den är
alltför svår för dig som är ny. Köp ett ex av Leva Nykter istället.

Efter mötet tar du mod till dig och frågar en medlem som under sin
delning sagt att han varit nykter i 21 år - hur har han burit sig åt för att
inte börja dricka igen?

Han svarar att han har gått på möten, att han kokat kaffe åt de
andra medlemmarna och arbetar flitigt i en informationskommitté.

Du frågar om de tolv stegen.

Du får svaret att det gäller att ta det lugnt en dag i taget tills
du känner dig mogen för att ta itu med stegen.

Fint, tänker du, köper ett ex av Leva Nykter och fortsätter att gå
på gruppens AA-möten.

Tiden går. Nu är det du som är mötesledare och som läser "Hur
det fungerar" för nykomlingen och rekommenderar denne att ta det lugnt, gå
på möten, göra service och läsa Leva Nykter.

Du är (fortfarande) nykter, men det enda som har hänt, är att du
går på möten istället för att dricka.

Dina AA-möten och AA-gruppen och AA-service har blivit ett
surrogat till alkoholen; AA fungerar som din napp för att hålla törsten och det
dåliga humör borta.

Och det är så här du tror att det skall vara, eftersom det var
detta som andra förde vidare till dig.

När ska någon våga säga till dig och dina kamrater i gruppen att
det är dags att kasta nappen och växa upp?

Det är inte mötena som håller dig nykter

det är  stegarbetet å får du inte lära dig hur du ska gå till väga med det hos hos just den AA-gruppen

så stick snabbt därifrån innan du super ihjäl dig.

Nej. Jag har tillfrisknat från min
sjukdom. AA:s program säger heller inte att jag måste gå på AA-möten för att
påminna mig om hur sjuk jag en gång har varit. Jag bör gå på AA-möten för att
hjälpa andra alkoholister att finna samma lösning som jag själv har funnit. Jag
bör göra vad jag kan för att gruppen och AA ska finnas där för nykomlingen.

Inte för mig.

Att presentera sig med "jag heter X och jag är en
tillfrisknad alkoholist" är avsett som just en presentation. Jag behöver
inte sitta och rabbla att jag är alkoholist så fort jag öppnar munnen på ett
AA-möte. Detta är en märklig sed som bitit sig fast i AA-land. Sannolikt har
den uppstått genom att icke-tillfrisknade alkoholister har känt det nödvändigt
att påminna sig själva om att det är alkoholister. För det är väl ingen annan
på mötet som tvivlar på att en AA-medlem är alkoholist?

eller?

Anonyma Alkoholister i Nordamerika har vid en servicekonferens
antagit sex kriterier för vad som menas med en "AA-grupp". Det första
kriteriet lyder:

"Alla medlemmar i en grupp är
alkoholister, och alla alkoholister är kvalificerade för medlemskap."

Det låter förstås självklart att
medlemmarna i en AA-grupp är alkoholister. Fast inte i Sverige. Här menar vissa
AA-medlemmar på fullt allvar att det första kriteriet strider mot AA:s 3:e
tradition (!).

De menar att det enda kravet som
finns för medlemskap i AA, är en ärlig önskan att sluta dricka - oavsett skälet
till varför man dricker. Det skulle därför vara helt okej att vara medlem i
Anonyma Alkoholister utan att vara alkoholist.

I Anonyma Alkoholisters grundtext
Stora Boken står det så här i inledningen till det fjärde kapitlet (sid 70):

"I de föregående kapitlen lärde du dig en del om alkoholism.
Vi hoppas att vi har klargjort skillnaden mellan en alkoholist och en
icke-alkoholist."

De som grundade AA, lade mycket krut
på att alkoholisten skulle förstå sin sjukdom, men nästan lika mycket krut på
att icke-alkoholister skulle förstå att de inte var sjuka. Och de som inte var
sjuka, behövde inte AA.

Typiskt för en alkoholist (alltså
någon som är drabbad av sjukdomen alkoholism) är att en sådan person har
förlorat valfriheten när det handlar om alkohol. En alkoholist är maktlös inför
alkohol. Stora Boken skiljer till exempel på storkonsumenter och alkoholister.
Fast det gör oftast inte Behandlingsindustrin. Dessa
behandlar alla med alkoholproblem, och de flesta som behandlas för sina
alkoholproblem, slussas vidare till AA.

Och nu till det riktigt konstiga:
Istället för att bli innerligt tacksamma för att de inte lider av en progressiv
och dödlig sjukdom, så kräver dessa icke-alkoholister att få vara medlemmar i
Anonyma Alkoholister!

Jag har själv hört en sådan man -
han hade vi denna tidpunkt över tio år i AA - förklara för en nykomling: "Det
är bara jag som kan avgöra om jag är alkoholist eller inte, och i AA är jag
alkoholist när jag själv säger att jag är alkoholist."

Stora Boken (hu!) säger istället på
sidan 61:

"För dem som inte kan dricka
måttligt återstår frågan hur de skall sluta helt och hållet. Vi förutsätter
naturligtvis att läsaren vill sluta. Huruvida en sådan person kan sluta utan
att ha en andlig grund beror på i vilken utsträckning han eller hon redan har
förlorat sin valfrihet att dricka eller inte dricka."

(Fundera på den en tag, du som är
med i AA fast du inte borde.)

Undrar om det är icke-alkoholister
inom AA som sprider (den för alkoholisten farliga) myten om att den inte går
att tillfriskna från alkoholism, utan att vi istället deltar i något slags
livslångt, långsamt (en dag i taget!) fortskridande tillfrisknande?

vad tror du?

Vad
händer med vårt värdefulla AA?

- Vad är ditt ansvarstagande i det som sker?

Frågan har ställts av
många medlemmar på senare tid. Hur såg Gemenskapen ut under de framgångsrika
åren, för 30-40 år sen. AA behöll mer än 75 procent, av de alkoholister som
sökte hjälp. I dag kanske vi behåller fem procent av våra nykomlingar.

Vad hände med de underbara AA-grupper som fanns för 20, 30 eller 40 år sedan.
Det var välbesökta möten av alkoholister som önskade ett nyktert liv. Är detta
historia? Fler och fler grupper i världen faller sönder varje dag.

I dag hör vi en mängd åsikter varför det i dag ser ut som det gör och
ursäkterna är svåra att bekräfta. Trenden ser ut att fortsätta och bli värre.

Vad kan hända?

Och vad behöver vi göra? I boken "AA blir Myndigt", sidan 241, finns
ett avsnitt från ett av talen Bill W höll i S:t Louis, då AA fyllde 20 år, han
sa: "Under de år som ligger framför oss kommer vi naturligtvis att göra
misstag. Erfarenheten har visat oss att vi inte behöver vara rädda för det,
förutsatt att vi alltid är villiga att erkänna våra fel och rätta till dem
omedelbart. Vår tillväxt som individer är beroende av den hälsosamma process
som består i att lära oss misstag. På samma sätt kommer också vår gemenskap att
växa."

"Låt oss komma ihåg att ett samhälle av män och kvinnor som inte på ett
enkelt sätt kan rätta till sina egna fel, helt säkert kommer att stagnera och
kanske falla sönder. Det är det universella straffet för att inte växa. På
samma sätt som varje enskild medlem i AA, ständigt behöver göra sin moraliska
självrannsakan och handla utifrån den, behöver också hela vår gemenskap göra
detsamma om vi skall kunna överleva och tjäna på bästa sätt".

Dessa slutsatser klargör vad som behövs för vår nykterhet och AA:s överlevnad
och ber oss att inte glömma bort villigheten att erkänna våra misstag och
genast rätta till dem. För mig ser det i dag ut, som när delegaten från
nordöstra Ohio, Bob Bacon, beskrev misstagen i ett tal 1976. Han sa med eftertryck:
"Vi visar inte längre nykomlingen lösningen som finns för vår alkoholism.
Vi berättar inte om "Stora Bokens" betydelse när det gäller att uppnå
en lång nykterhet. Vi beskriver inte för nykomlingen hur viktiga de Tolv
Traditionerna är för AA i helhet, för gruppen och för den enskilde medlemmen.
Istället brukar en del grupper använda mötestiden till fylleminnen, våra små
privata problem, egna idéer och åsikter om AA, hur "min dag varit",
eller "min väg i programmet". Inte om hur AA-programmet ger oss hjälp
att finna vår väg till nykterhet".

Nykomlingar försöker övertyga.

När jag reste runt i landet några år och reflekterade över vad Bob Bacon sagt,
har det blivit uppenbart att vi ibland tillåter nykomlingar att försöka
övertyga de äldre medlemmarna att de har bättre idéer om vårt program och att
våra Traditioner är förlegade. I vissa fall har de just spenderat 30 dagar i en
behandling som de lättvindigt gått igenom. De har tvingats tala om sina problem
i gruppterapi och besöka ett visst antal AA-möten under behandlingen.

De har fått förklarat att det inte finns några skillnader i deras verkliga
problem och att AA har det "bästa programmet" för att lösa alla
problem. De blir tillsagda att gå på möten varje dag de första 90 dagarna efter
behandlingen. De får höra att de inte skall ta några stora beslut under det
första nyktra året. Allt som de får inpräntat tas om igen upp på möten, i många
fall helt i strid mot AA:s Program och Traditioner.

Uppenbart kan detta uppfattas som den rätta vägen av den nynyktre som kommer
direkt från en avgiftning. En del AA-medlemmar anammar idéerna från
behandlingsinstitutionerna, där alla problemdrinkare tas emot om de är
försäkrade. Där kan man tillfälligtvis ta bort något av det obehag klienterna
förut plågades av; "om problemet så gäller endast ren apelsinjuice och
honung eller en sup av rent brännvin som tycks hjälpa en skakande alkis".

Alkoholister lyssnade.

När AA var mycket framgångsrikt, talade tillfrisknande alkoholister på
AA-möten. Lidande och obehandlade alkoholister lyssnade. När nykomlingarna hört
om tillfrisknandet, ställdes de inför ett beslut: "Tänker ni börja använda
er av de Tolv Stegen och tillfriskna, eller vill ni gå tillbaka till drickandet
och avsluta jobbet?" Om svaret blev; "vi är villiga att gå hur långt
som helst för att sluta dricka", fick de en sponsor och Stora Boken. Då
började tillfrisknandet genom de Tolv Stegen och löften om resultat av att
följa riktning och handlande efter "Stora Bokens" förslag. Processen
höll nykomlingen involverad i arbetet med andra och kunde därigenom fortsätta
att växa i Gemenskapen.

AA:s tillväxt var på den tiden omkring sju procent och antalet nyktra medlemmar
fördubblades var tionde år. Den snabba tillväxten från den ökande
behandlingsindustrin, och de alkoholister som i rattfyllerimål dömts att gå på
AA-möten, resulterade i en acceptans för tillökningen. Även psykiatrin bidrog
till den ökande strömmen. Allt detta till en nivå, större än vi drömt om och
trodde var möjligt.

Nästan utan insikt om vad som hände, började våra möten förändras från att ha
fokuserat på tillfrisknande från alkoholism till "diskussioner eller
demokratidebatter", möten som inbjöd alla att tala om vad som

helst. Möten förändrades från programmet om andlig utveckling till
gruppterapimöten där vi fick höra mer och mer om "våra problem" och
mindre och mindre om AA:s Program för tillfrisknande genom "Stora
Boken" och bevarandet av Gemenskapen med våra Tolv Traditioner.

Vad blev resultatet?

Vad blev resultatet? Aldrig hade vi sett så många komma till oss för att få
hjälp. Däremot hade vi aldrig haft en så låg och avtagande utveckling och
tillväxt i tillfrisknande.

För första gången i historien förlorade AA fler medlemmar än de som anslöt sig,
vår framgång och trovärdighet sjönk. Statistik från Inter-Group Office,
framtagen från större städer, redovisade en minskning till fem procent av de
som uppnått minst fem års nykterhet, efter beslutet att bli nyktra. Det är
långt ifrån de 75 procent, som Bill W redovisade i sitt förord till andra
upplagan av "Stora Boken".

Förändringarna i mötesstrukturen har skapat en olycklig fälla som nykomlingen
kan hamna i, en fälla också för gruppen.

Varför har det gått så långt?

Varför har det gått så långt? Svaret är enkelt. I stället för att på AA-möten
tala om tillämpningen av AA:s Steg och Traditioner började man tala om egna
personliga uppfattningar, idéer och åsikter om Stegen och Traditionerna. Detta
skapade diskussioner som blev förvirrande för en nykomling. Informationen som
presenterades var av olika karaktär och ännu mer förvirrande.

Man talade om att "gå på 90 möten under 90 dagar". Nykomlingen fick
aldrig den valmöjligheten att antingen börja använda Stegen eller fortsätta att
dricka. Han/hon kunde få höra: "Jäkta inte i Stegen, ta dom i din egen
takt." De första 100 medlemmarna som skrev "Stora Boken",
väntade inte. De tog till sig Stegen under några få dagar efter sin sista
drink. Tack Gud, att det ännu finns medlemmar i vår gemenskap, liknande Joe,
Charlie och Wally mfl, vilka satt sig in i problemet och börjat göra någonting
åt det. De sätter fokus tillbaka på "Stora Boken".

Som de första 100.

Det har alltid funnits grupper som avstått att falla in i en trend med
gruppterapi. De står på fast grund i sin förpliktelse att försöka föra det
enkla budskapet vidare till lidande alkoholister. De säger till en nykomling:
Vi hade ett andligt uppvaknande som ett resultat av dessa Steg och om du önskar
tillfriskna, kommer vi se till att du får en sponsor som har tillfrisknat och
som leder dig på den väg som de första 100 medlemmarna har lagt för oss".

Tillfrisknande alkoholister har börjat finna dessa grupper som endast har
syftet att enkelt informera nykomlingar att ta till sig Stegen för att
tillfriskna. De ber nykomlingen att inte säga så mycket i början. Istället ber
vi dem att lyssna till de alkoholister som här erfarenhet av Stegen, därigenom
kan de få ett uppvaknade och möjlighet att ta till sig programmet, för att i
sin tur kunna föra budskapet vidare till de som söker hjälp i AA.

Om detta budskap sprids kan Anonyma Alkoholister bli framgångsrikt igen och
göra det som Gud vill med oss. Då kan vi ge en lidande alkoholist AA:s lösning
för tillfrisknande, genom att använda AA:s Tolv Steg i våra liv och värna om
vår Gemenskap med AA:s Tolv Traditioner.

Skylla på behandlingsindustrin.

Det finns tyvärr en tendens att vi, för vår situation, anklagar och skyller på
behandlingsindustrin och professionella. De gör sitt jobb, och vad de gör, har
ingenting med vad Anonyma Alkoholister gör. Det är deras uppgift. Kritiserar vi
dem, strider vi mot vår Tionde Tradition.

Det verkliga problemet är vi AA-medlemmar som närvarar vid ett möte, där en
icke alkoholist, nykomling från gatan eller klient från behandling, inte ger
den hjälp de kan få, genom att berätta om vårt program. Vi talar inte om att
programmet är grundmurat sedan april 1939, och att dess bevarande och
utveckling har skyddats av Traditionerna, från den dag 1955, när grundarna
överlämnade AA till Gemenskapen.

Dessa upplysningar kan befria nykomlingarna från "nygamla idéer" och
istället ge dem möjligheten att börja praktisera de Tolv Stegen som AA gett
oss. Fram till att de tagit till sig Stegen och börjat tillfriskna, har han/hon
inte så mycket att säga, förutom till sin sponsor.

Tvärtemot kan vi "äldre" medlemmar ibland ansvarslöst låta bli att
tala om och påminna en viktig sanning att: "Sällan har vi sett en människa
misslyckas som utan förbehåll följt vår väg. De som inte tillfrisknar är de som
inte kan eller vill följa detta enkla program." Vi har istället låtit
obehandlade alkoholister och icke alkoholister lägga ut sina problem, idéer och
åsikter på våra möten. Det kan ibland tyckas att vi bytt ut: "Sällan har
en människa misslyckats...", till: "Sällan ser vi en person
tillfriskna...".

Där står vi idag. Vi hade 30 år av otrolig framgång genom vägledning från
"Stora Boken". Vi har 30 års besvikelse och misstag som kan berättas
av var och en. Vi har nu möjlighet att jämföra.

Lösningarna på problemen finns.

Vi vet nu vad problemet är och vi vet lösningen. Olyckligtvis har vi inte
omedelbart rättat till våra fel och misstag. En stor dos av apati och
beklagande har visat sig och det har skapat dagens AA. Problemet vi försökt
leva med, kan mycket möjligt ta död på alkoholister. Vad är lösningen? Den är:
Kraften som är större en vi själva, och som vi funnit genom våra Tolv
Traditioner och de Tolv Stegens löften för tillfrisknande, gör det möjligt för
de som är villiga att följa den glasklara riktning som "Stora Boken"
visar.

Vill du bli en del av problemet, eller en del av lösningen? Enkelt, men inte
lätt, ett pris måste betalas.

Redaktionell kommentar:

Detta brev cirkulerar inom AA-kretsar i framför allt USA. Författaren är okänd,
men originaltexten har förmedlats till redaktionen. Den är fritt översatt av en
av våra medarbetare i redaktionen. Tidningen lägger således inga aspekter på
hur behandlingsindustrin fungerar. Men eftersom artikeln även börjat cirkulera
i Sverige har Bulletinen valt att publicera den.

Källa: Bulletinen Nummer 1 Februari 2007.