Hur ska nykomlingen som är nyfiken
på AA veta om AA är rätt för just honom eller henne? Av någon anledning, så
brukar nykomlingar i AA hälsas välkomna genom att...

1. 1.      De nuvarande medlemmarna berättar om hur de brukade supa och sedan
   kom till AA.
2. 2.     Nykomlingen får generöst med tid för att fritt tala ut om sig
   själv.

        Varför inte istället dunka  Stora Boken
 i bordet och läsa – och dela om – vad AA:s program säger om AA och steg
1, så att nykomlingen snabbt kan avgöra om han eller hon har hamnat rätt eller
inte?

Stora Boken
Förord, sid 15:

Vi inom Anonyma Alkoholister är mer
än hundra män och kvinnor som har tillfrisknat från ett till synes hopplöst
själsligt och kroppsligt tillstånd. Huvudsyftet med denna bok är att visa andra
alkoholister exakt hur vi har tillfrisknat.

Läkarens åsikt, sid 25:

Den läkare som på vår begäran skrev
detta intyg har varit vänlig nog att vidareutveckla sina tankar i ett längre
uttalande, som återges här nedan. I detta bekräftar han vad vi som har utstått
den tortyr alkoholism innebär måste tro, nämligen att alkoholistens kropp är
lika onormal som hans sinne. Det räckte inte för oss att man förklarade att vi
inte kunde kontrollera vårt drickande på grund av att vi var missanpassade i
livet, att vi ägnade oss åt verklighetsflykt eller var direkt mentalt störda.
.../... Som vi ser det är varje beskrivning av en alkoholist ofullständig om
denna fysiska faktor utelämnas.

Det finns en lösning, sid 48-49 om
skillnaderna mellan måttlighetsdrickaren, storkonsumenten och den verklige
alkoholisten.

Det finns en lösning, sid 51:

Faktum är
att de flesta alkoholister, av ännu okända skäl, har förlorat sin valfrihet när
det gäller alkohol. Vår så kallade viljestyrka är praktiskt taget obefintlig.
Vi är, vid vissa tidpunkter, oförmögna att med tillfräcklig kraft
medvetenadegöra för oss själva minnet av det lidande och den förödmjukelse som
vi upplevde så sent som för en vecka eller en månad sedan. Vi är försvarslösa
mot det första glaset.

+ Mer om
alkoholism, sid 57-58.

Vid det här laget, så börjar nykomlingen förstå
vad AA handlar om. Sponsorn som erbjuds när mötet är slut, kan förklara resten.

Lycka till.

"En AA-grupp, som sådan, kan
inte ta sig an alla problem hos medlemmen, än mindre resten av världens
bekymmer. Nykterhet – frihet från alkohol – genom att lära ut och
praktisera de Tolv Stegen är det enda syftet med en AA-grupp. Gång på gång
har grupper försökt sig på andra aktiviteter och de har alltid misslyckats. Det
har också visat sig att det inte finns något sätt att göra en AA-medlem av en
icke-alkoholist. Vi måste begränsa vårt medlemskap till alkoholister och vi måste
begränsa våra AA-grupper till ett enda syfte. Om vi inte håller oss till
dessa principer kommer vi med största sannolikhet falla samman. Om vi faller
samman kan vi inte hjälpa någon."



Så skrev Bill
Wilson, en av AA:s grundare, i broschyren "Andra problem än alkohol" utgiven 1958. Det enda
syftet med en AA-grupp är alltså att lära ut och praktisera AA:s tolv steg till
alkoholister.



När texten
skrevs, så handlade den i första hand om att AA inte hade några möjligheter att
ta emot narkomaner som medlemmar. Men nuförtiden finns det som bekant
tolvstegsgemenskaper för såväl narkotikaberoende som för allehanda andra
problem än alkohol, så allt borde vara frid och fröjd i AA-land.
  

Men någonstans under AA:s explosiva expansion under 1980-talet, så
gick det lite snett. Visserligen hade de då färska AA-grupperna sällan några
problem med att hänvisa narkomaner till rätt gemenskap, utan problemet var att
vem som helst som drack för mycket alkohol blev kvalificerade för medlemskap i
AA. Att dricka för mycket alkohol har aldrig varit  samma sak som att vara
sjuk i sjukdomen alkoholism, men AA svämmades över av medlemmar som kunde bryta
sina dåliga dryckesvanor genom att gå på AA-möten och tala om ditten och datten
och bli delaktiga i AA-service mm. Problemet med det här ur AA:s perspektiv, är
att dessa välmenande och nyktra medlemmar aldrig någonsin behövt AA:s tolv steg
för att behålla sin nykterhet, eftesom de aldrig har varit sjuka i sjukdomen
alkoholism. Det enda kravet för medlemskap i AA de har känt till, är en ärlig
önskan att sluta dricka.


"Vi
måste begränsa vårt medlemskap till alkoholister och vi måste begränsa våra
AA-grupper till ett enda syfte."


Tänka sig. Två
"måsten" i en enda mening som förklarar en gemenskap som bland många
av sina egna medlemmar är känd för att inte ha några måsten alls.

I Anonyma
Alkoholisters definition av sjukdomen alkoholism, så förekommer ordet ”sug”.
Fast bara i sambandet ”sug efter mer alkohol”. Om du är alkoholist
och börjar dricka, så uppstår ett rent fysiskt begär efter mer alkohol. När
icke-alkoholister börjar få nog, så vill vi alkisar bara ha mer.

Denna egendomliga reaktion har ställt till det mer än en gång för alla oss som
lider av alkoholism. Vi blev inte bara fulla, utan råkade också bli det vid
absolut fel tillfällen. Vi hade inte för ett ögonblick tänkt vara dyngraka på
det där bröllopet, lika lite som vi hade tänkt vara askalas på den där
konferensen. Fast fulla blev vi, och många gånger blev vi fullast av alla.

Det okontrollerbara suger uppstår bara när du har börjat dricka. Det är alltså
inte sug som får dig att ta det första glaset efter en tids
nykterhet. När kroppen är fri från alkohol, så uppstår inget sug. Vad som får
dig som är alkoholist att ta det första glaset, är vad Anonyma Alkoholister
kallar en mental besatthet av alkohol. Du kan helt enkelt inte
tänka dig en tillvaro utan alkohol, hur vettigt det än låter och hur viktigt
det än är.

AA-möten gör dig inte fri från den mentala besattheten. Det märks om inte annat
om du lyssnar på vad som egentligen sägs under möten med så kallade ”fria delningar”
eller ”känslorundor”. Där finns nästan alltid någon stackare som efter en
längre tids nykterhet plötsligt drabbats av det där oförklarliga och
otäcka suget. Men istället för att gå till bolaget eller
baren, så valde denne alkis att istället gå raka vägen till ett AA-möte. Och på
mötet är alkisen efter sin sug-delning sååå tacksam för att AA fanns där just
för honom eller henne!

Det enda som suger i det här sammanhanget är AA-gruppen, som inte lyckats
förmedla vad den egna grundtexten lär om alkoholism.

AA:s tolv steg gör alkoholister fria från den mentala besattheten av alkohol.
Det är liksom själva poängen med det. Det är först när du blir fri från den
mentala besattheten, som du tillfrisknar från alkoholism och blir en fri
människa.

Det är stegen vi tar, inte mötena på vi går på, som gör oss fria – men
när hörde du detta på ett AA-möte senast?