I AA utan en aning om hur det
fungerar

”Huvudsyftet med denna bok är att
visa andra alkoholister exakt hur vi har tillfrisknat.”

Stora boken s15

”I följande kapitel ges klara
beskrivningar av hur vi tillfrisknade. Dessa följs av ett antal personliga
berättelser. Varje person beskriver där med egna ord och från sin egen
synvinkel hur han skapade sitt förhållande till Gud.”

Stora
Boken, sidan 55

”Efter en tid upptäckte jag att
jag fortfarande var nykter och det var konstigt. Jag gick på AA-möte istället
för att dricka. Var det så enkelt? Jag har inte behövt dricka sedan den dagen.”

Stora
Boken, personliga berättelser, sidan 252.

”Jag har nu varit nykter i fem år
och går fortfarande regelbundet på AA-möten för min egen skull.”

Stora
Boken, personliga berättelser, sidan 266.

”Trots att jag gick på möten varje
dag kände jag mig ensam. Jag började lyssna kritiskt istället för att ta till
mig delningar där jag kunde identifiera mig. Efter fyra månader drack jag igen.
Jag trodde jag kunde ta ett glas vin, men jag slutade inte förrän flaskan var
tom. De gamla i AA hade rätt. Det är den första drinken man ska låta bli.”

Stora
Boken, personliga berättelser, sidan 270.

”Jag trodde jag skulle bli galen.
Jag orkade inte mer, men AA-gruppen och programmet fanns där och hjälpte mig vidare,
24 timmar i taget. Jag vet inte hur det gick till – men jag behövde inte dricka
alkohol.”

Stora
Boken, personliga berättelser, sidan 300.

”Efter en vecka i AA sade jag att
det var det bästa jag gjort i mitt liv, att gå dit. Människor talade om sina
själar och känslor på ett levande sätt och de hade en omtanke och ärlighet som
jag inte var van vid. Det värmde min frusna själ. Mer och mer öppnade jag mig
för mig själv och andra. Under mina första år i AA tänkte jag aldrig på att ta
mitt liv. Jag kom underfund med: ’att ta mitt liv och att dricka var samma
sak’. När jag slutade dricka började jag leva.”

Stora
Boken, personliga berättelser, sidan 313.

”...och även om jag tyckt att en
del möten inte motsvarat mina förväntningar har jag alltid fått vad jag behövt
för att hålla mig nykter till nästa möte!”

Stora
Boken, personliga berättelser, sidan 334.

”Jag har förenklat programmet för
mig själv ungefär så här:

Steg 1: Jag är alkoholist och har
förlorat kontrollen. Det är helt klart för mig och därför vill jag leva nykter.

Steg 2 och 3 gör att jag inte
behöver kämpa så mycket. Hjälpen finns.

Steg 4-11: gör att min nykterhet
innebär tillfrisknande.

Steg 12: ger mig glädje och lön
för mödan.

Allt detta gör det möjligt för mig
att bibehålla min nykterhet.”

Stora
Boken, personliga berättelser, sidan 337.

”Jag kom in i min lägenhet och ut
i köket där jag ställde flaskorna på en köksbänk. Just som jag gjorde detta så
sade en röst inom mig: ’Detta är det sista du dricker!’ Jag hoppade
naturligtvis till. Jag undrade, vad är nu detta? Törsten tog dock överhanden
över mina funderingar om denna röst. Jag som oftast drack öl och vin tog några
dygn på mig att dricka upp detta fina brännvin. När jag var klar, så var jag
klar med mitt drickande. Sedan denna dag har jag inte behövt dricka alkohol.
Jag har ingen logisk förklaring till detta.”

Stora
Boken, personliga berättelser, sidan 343.

”Jag orkade inte supa mer och jag
ville snabbt tillbaka till AA. Jag fick hjälp av vänner i AA att ta mig till
ett möte, de var den 18 december 1999. Efter den upplevelsen har jag varit
nykter och gått på väldigt många möten, med ett mera öppet sinnelag.”

Stora
Boken, personliga berättelser, sidan 348.

”1990 arbetade jag på
behandlingshem, under dessa två år gick jag dagligen på AA – jag var tvungen
att befästa min nykterhet.”

Stora
Boken, personliga berättelser, sidan 351.

”Jag har inte något som helst sug
efter alkohol längre och jag vet precis när det försvann. Det var på ett
AA-möte när jag hade varit med i cirka ett år och en man sa: Det är konstigt,
jag har inte längre något sug efter sprit och idag har jag varit nykter i ett
år. Och jag upptäckte att inte heller jag, också nykter sedan ett år, längre
hade det där suget.”

Stora
Boken, personliga berättelser, sidan 356.

Suck. Men inte nog med att
ovanstående AA-medlemmar inte har en susning om vad AA handlar om, den
sistnämnde berättar stolt att han för sin smörja vidare till alkoholister som
söker en lösning hos AA. Så här fortsätter han sin berättelse:

”Idag är jag sponsor för några
nykomlingar och jag brukar påminna dem, liksom mej själv, om att lockelserna i
form av isrimmade glas på soliga uterestauranger i själva verket bara är
reklamfilm – spola fram till huvudfilmen brukar jag säga, för att påminna dig
om den negativa fortsättningen efter det där första glaset. Tar jag ett glas
idag så vet jag hur det slutar. På sätt och vis är jag tacksam mot dom som tar
återfall och kommer tillbaka för att berätta hur det var – så slipper jag göra
den erfarenheten.”

Ovanstående typ av glättiga resonemang kring alkoholism är
livsfarliga för den som är alkoholist. I kapitlet "Det finns en
lösning" i AA:s grundtext står i
kursiv stil på sidan 51:

Faktum är att de flesta
alkoholister, av ännu okända skäl, har förlorat sin valfrihet när det gäller
alkohol. Vår så kallade viljestyrka är praktiskt taget obefintlig. Vi är, vid
vissa tidpunkter, oförmögna att med tillräcklig kraft medvetandegöra för oss
själva minnet av det lidande och den förödmjukelse som vi upplevde så sent som
före en vecka eller en månad sedan. Vi är försvarslösa mot det första glaset.

När får vi i AA en Stora Boken med ett budskap?

Måste jag knarka för att vara
med i AA?

Om du har alkoholproblem hoppas vi
att du kanske stannar upp vid läsningen av någon av de personliga
berättelserna och tänker: ”Jaha, det där hände också mig”, eller,
ännu bättre: ”Ja, just så har jag känt det.” (Stora Boken sidan 14.)

”En dag satt jag där med en blodig
spruta i armvecket.”

Stora Boken, personliga berättelser,
sidan 372.

Författaren beskriver sedan hur han genomgår en sex månader lång Minnesotabehandling och börjar gå på AA-möten. Det
funkar inte särskilt bra, för på sidan 377 fortsätter han:

”Några starköl senare satt jag i
en knarkarkvart, dödsflummig på hasch och drog upp en kabel amfetamin på
spegeln.”

Någon därute i AA-land som kan förklara för mig varför i h-e den
här historien finns i samma bok som Anonyma
Alkoholisters grundtext?

Mer om personliga berättelser

 

I Stora Bokens grundtext hänvisas
ibland till de personliga berättelserna. Av dessa hänvisningar förstår vi att
de personliga berättelserna från början hade ett syfte – att ur olika
personliga perspektiv berätta om hur AA:s program fört alkoholister till samma
mål: en bestående och meningsfull nykterhet genom ett andligt uppvaknande.

På sidorna 75-76 i Stora Boken finns
följande hänvisning till de personliga berättelserna:

”I våra personliga berättelser kommer du att finna många olika
sätt på vilka varje enskild berättare närmar sig och förstår den kraft, som är
större än hans egen. Det spelar ingen roll om vi ansluter oss till ett
visst betraktelsesätt eller en särskild uppfattning. Erfarenheten har lärt oss
att detta är frågor som vi för vårt ändamål inte behöver bekymra oss om. Det är
frågor som varje individ själv får finna svar på.

I fråga om en sak är emllertid dessa män och kvinnor rörande
överens. Varenda en av dem har fått erfara och tror på en kraft som är större
än deras egen. Denna kraft har i samtliga fall åstadkommit det mirakulösa, det
mänskligt omöjliga. Som en berömd amerikansk statsman uttryckte det: "Låt oss
titta i resultatlistan."

Här har vi tusentals i sanning värdsliga män och kvinnor. De
förklarar uttryckligen att sedan de kommit att tro på en kraft som är större än
deras egen, börjat uttrycka coh tillämpa ett visst förtroende för denna kraft,
och börja göra vissa enkla saker, ja då har det inträffat en genomgripande
förändring i deras sätt att leva och tänka. Ställda inför sammanbrott och
förtvivlan, inför det egna totala misslyckandet, upptäckte de att de
uppfylldes av ny kraft, av sinnesfrid, lycka och en känsla av meningsfullhet.
Detta hände strax efter det att de helhjärtat uppfyllt några enkla krav. Tidigare
förvirrade och vilsna på grund av tillvarons skenbara meningslöshet, visar
berättarna på de underliggande skälen till att de gjorde tillvaron så svår för
sig. Det berättar varför livet var så otillfredsställande, oavsett drickandet.
De visar hur förändringen inträffade. När många hundratals människor påstår
att medvetenheten om Guds närvaro i dag är den viktigaste omständigheten i
deras liv, så utgör detta starka skäl för att man bör ha en tro.”

Snälla. Förklara för mig varför de
anonyma alkoholister som har skrivit dagens personliga berättelser har skrivit
som de gjort och varför Anonyma Alkoholister har publicerat dem.

Någon?

Vem skrev dyngan och varför
spreds den?

”I följande kaptiel ges klara
beskrivningar av hur vi tillfrisknade. Dessa följs av ett antal personliga
berättelser.

  
Varje person beskriver där med egna ord och från sin egen synvinkel hur
han skapade sitt förhållande till Gud.”

Så beskrivs på sidan 55 i Stora Boken de personliga berättelser
som följer efter Anonyma Alkoholisters grundtext, och som idag omfattar mer än
hälften av bokens totala volym (s 180-416).

Det var säkert en korrekt beksrivning av innehållet i de
personliga berättelserna när grundtexten gavs ut första gången, men idag så
rimmar den illa med vad som faktiskt står i dem.

I presentationen av de personliga berättelserna står i den svenska
utgåvan (2005) att de svenska berättelserna i huvudsak är nedtecknade under
perioden 1995-2001. De förekommer också några svenska berättelser av tidigare
datum, som är skrivna av svenska pionjärer inom AA. (Första svenska utgåvan av
Stora Boken gavs ut 1974.)

En mer korrekt beskrivning av de sentida, både amerikanska och
svenska, personliga berättelserna vore:

"Varje person beskriver där
med egna ord och från sin egen synvinkel hur han eller hon skapade sitt
förhållande till AA.”

För det är ungefär vad de innehåller. Berättelserna bygger på
(eller bidrog till att skapa?) AA-klyschor som ”Ta vad du vill ha och lämna
resten”, ”Nykter för min egen skull”, ”En dag i taget” och –
inte minst – begreppet ”nykter alkoholist” (som var en ren PR-grej
iscensatt av Minnesotaindustrin).

Självömkan ges stort utrymme. Andliga upplevser
förekommer knappast alls. Det är stor skillnad på djupet och tyngden i de
inledande kapitlens ”Doktor Bobs mardröm” och ”AA-medlem nummer tre” och resten
av berättelserna. (Det är för övrigt endast ”Doktor Bobs mardröm” som finns
kvar sedan den första utgåvan av Stora Boken – läs mer här!)

Där Doktor Bob och medlem nr Tre (Bill D) talar om befrielse från
alkoholism genom andliga handlingar, så beskriver till exempel en av de svenska
pionjärerna sin väg i AA så här:

”Denna kväll [det första AA-mötet] innebar
en total omvälvning av mitt liv, för redan då accepterade jag att jag var
alkoholist och att jag inte kunde dricka något mer. Jag kände mig ren och fri
när jag kom hem på kvällen, som om jag badat bastu. Det otroliga hände, att
efter att ha druckit alkohol i 37 år, har jag sedan dess inte behövt dricka en
enda droppe. Det är över 35 år.

Fann snabbt enkelheten i
programmet – håll dig ifrån det första glaset, så klarar du dig. Broschyren 'AA
i samhället' stoppade jag ner i innerfickan, så varje gång jag tog upp en
ciggarett ur etuiet, så blev jag påmind.

För att behålla min nykterhet har
jag engagerat mig mycket i servicearbete.”

Denne svenske oldtimer avslutar på sidan 228 sin berättelse så
här:

”Jag skulle också vilja dela med
mig några knep, som jag använder för att ibland styra mina tankar åt rätt håll.

Det ena är:

– Det finns ingenting som är så
jäkligt, att det inte blir värre av att ta en sup.

Det andra är:

– Det bästa sättet att fördärva
framtiden är att oroa sig över den.”

Jaha. Det var ju klokt sagt, om det nu inte vore så att AA:s
grundtext säger raka motsatsen när det gäller att försöka hålla sig borta från
första glaset genom att ”tänka smart”. Åtminstone när det gäller oss
alkoholister.

Det blir värre. Mycket värre. Här några exempel från berättelserna
”AA passar mig” samt ”Det var värre förr” (!):

”Jag började förstå att jag inte behövde dricka och att jag inte
behövde sluta dricka för all framtid. Jag skulle bara försöka låta bli att
dricka en dag i sändet – 24 timmar i taget.” (s 240}

”Trycket lättade ytterligare när jag förstod att jag led av en
sjukdom som jag kunde hejda genom att låta bli det första glaset.” (s 240}

”Några hade supit värre och ändå förblev de nyktra en dag i taget
tack vare AA – sa de. Nykterhet får man genom att inte ta det första glaset,
det var en stor nyhet – liksom att vi har problem för att vi dricker, inte att
vi dricker för att vi har problem.” (s 305)

”En berättade att han gick på lika många möten som dagar han
druckit, vilket var alla dagar de första fem åren, och ändå fick han tid över.”
(s 305)

”Det blev färre möten och de vita knogarnas kamp började igen för
denne Bror Duktig. Nyktert sammanbrott där en elakare och grymmare människa kom
fram än den onkytre varit. Skilsmässa och ny kontrollförlust med ny AA-start
med flera möten om dagen. Vändningen kom när jag tillfrågade en vinnare om
denne ville bli sponsor på riktigt. Att be om hjälp var handlingen som blev
vändpunkten, och sedan fortsatte jag med sponsorn i kursform en gång i veckan i
fem år.” (s 305)

Enligt AA:s femte tradition, så har AA endast ett enda syfte,
och det är att sprida AA:s budskap vidare.

Så varför sprider Anonyma Alkoholister en massa andra – och
motsägelsefulla – budskap i samma bok som innehåller AA:s grundtext?

Varför vill man inte längre följa den tydliga avsikt med de
personliga berättlserna som finns i meningen ”Varje person beskriver där
med egna ord hur han skapade sitt förhållande till Gud”?

De nyare utgåvorna av Stora Boken framstår som rena rama
beställningsarbetena från de företag som bedriver behandlingshem enligt den så
kallade Minnesotametoden. Alldeles för många "moderna" berättelser
handlar om ett evigt AA-gående, kaffekokande, konsekvenser och återfall.

Alldeles för få av dem handlar om ett helt nytt liv – och
därigenom befrielse från alkoholism – genom AA:s tolv steg.

Noterbart är, att inte en enda av de moderna AA-medlemmar som
skrivit i Stora Bokensäger sig ha tillfrisknat från sin sjukdom. De är kort
och gott nyktra alkoholister.

För sin egen skull.