Med behandlingsindustrins
affärsmässiga upplägg

placeras du i startblocken
för en färd mot  återbesök, återfallsinventering
sena abstínenser,  beredskap för faror
som lurar bakom nästa gathörn, lockelser och frestelser. ”Håll byxorna på
första året” är också ett mantra som ekar högt.

Ingenting får vara grundat i
dig själv så att du utifrån ditt eget väl och ve kan säkra din position. Du ska
istället  bära den välberyktade lådan med
alla verktyg som du kan använda i uppkomna situationer som hotar din nykterhet.
Indirekt betyder det att du ska behålla dina rädslor och bygga en kompakt mur
av beredskap runt denna ödesdigra känsla.

Fortsätta undvika livet som
du gjort under hela din aktiva tid.

Försona dig inte, befria dig
inte utan fortsätt kämpa, kämpa på. Det som inte dödar det härdar.

Hur tilltrasslat har det inte
blivit med hjälp av Gorskis bok om återfall och alla dessa varningssignaler som
ska präntas in. I de flesta fall handlar det inte om återfall utan fokus ska
vara på att man inte gjort det som krävs för att tillfriskna.

 Under tidigt 90-tal,   även
under senare tid var det t.o.m kurser i att lägga ca 60 papperslappar med
olika hotande signaler.

 För att inte nämna Gorskis bok ”Att förstå de
tolv stegen” som resulterade i att man gjorde sk. stegarbete efter  Gorski 
och inte Stora Boken. Vad är andemeningen med att skriva  en bok att förstå de tolv stegen när
källmaterialet (Stora Boken) finns att tillgå när helst?  Ekonomisk vinning så klart. Vi pratar om en
industri där nya trender kommer och går med jämna mellanrum. Att behandlingspersonal
använde/använder den boken har troligen sin givna förklaring i att de inte är
bevandrad  i tolvstegsprogrammet . Man tar sin tillflykt någon annanstans för att undvika
konfrontation att avslöja sig själva om sin kunskapsbrist i de tolv stegen som
de är uppställda i STORA BOKEN.

K-G